AI i klassrummet – så tycker Skolverket och lärarorganisationerna

När jag som lärare reflekterar över artificiell intelligens i skolan idag känns det tydligt att vi står inför ett skifte. AI har gått från science fiction till en reell faktor i klassrummen på bara några år. För oss i skolans värld väcker det både entusiasm och osäkerhet. Jag är själv positiv till AI-utvecklingen och ser den som oundviklig i skolan – lite som att internet och datorer en gång i tiden gjorde entré. Samtidigt förstår jag de frågor som många ställer: Hur ska vi använda AI på ett klokt sätt? Vad säger Skolverket? Och vad tycker lärare och rektorer själva? I det här inlägget tänkte jag resonera kring just detta, med utgångspunkt i vad svenska skolmyndigheter och organisationer säger om AI. Det blir en personlig spaning in i framtiden, där jag blandar mina egna tankar med de riktlinjer och uttalanden som Skolverket, Sveriges Lärare (lärarfacket), Sveriges Skolledare (rektorsförbundet) och andra respekterade aktörer har kommit med.

Skolverket: Stöd, riktlinjer och ny kurs i AI

Skolverket – vår nationella skolmyndighet – har inte duckat för AI-frågan. Snarare märker man att de försöker hålla jämna steg med utvecklingen och ge skolorna råd på vägen. På Skolverkets webbplats finns numera en hel sektion med stöd och inspiration om AI i skolan. Där inleder de med att konstatera det uppenbara: AI är redan en del av vardagen i samhället, och även om lärare inte måste använda AI så behöver de flesta åtminstone förstå hur tekniken påverkar skolan. Skolverket betonar också att de själva “samlar kunskap, samarbetar med andra och stödjer skolor som vill använda AI”. Den formuleringen signalerar att myndigheten ser AI som något man bör omfamna med eftertanke – inte förbjuda eller ignorera.

En konkret sak Skolverket har gjort är att ta fram råd om AI-användning. Bland annat lyfter de vikten av källkritik och etik: AI kan ge övertygande svar men det kan också bli faktafel, fördomsfulla formuleringar eller rena påhitt, så lärare och elever behöver förhålla sig kritiskt. Skolverket varnar även för överdriven användning: elever lär sig fortfarande bäst genom att tänka och skriva själva, och om de låter AI göra för mycket finns risken att viktiga färdigheter hämmas. De tar givetvis upp fuskproblematiken: chattbottar kan spotta ur sig välskrivna uppsatser och det går inte med säkerhet att avgöra om en text är AI-genererad. Därför avråder Skolverket från att använda vanliga hemuppgifter som underlag för betygssättning utan någon form av kontroll. Det rådet har redan många lärare tagit till sig – man inser att prov och muntliga redovisningar kanske behöver väga tyngre när AI finns i kulisserna.

En annan tydlig rekommendation från Skolverket är att skolorna bör ha klara riktlinjer för AI. Just nu är det ganska stor spridning; en del skolor har förbjudit AI rakt av i elevernas arbete, andra har inga uttalade regler alls. Skolverket menar att gemensamma riktlinjer skapar tydlighet för både lärare, elever och föräldrar, och hjälper skolorna att använda AI på ett genomtänkt och etiskt sätt. De föreslår att varje skola diskuterar fram vad som gäller hos dem – med hänsyn till elevernas ålder, personalens kunskapsnivå och vilket stöd som finns. Det kan handla om allt från policy för hur lärare får använda AI-verktyg i sin planering, till om (och hur) eleverna får använda AI i sina arbeten. Personligen tycker jag detta låter klokt: har man en policy kan man alltid revidera den när man lärt sig mer, men att inte ha några riktlinjer alls skapar lätt förvirring och orättvisa.

Skolverket har inte stannat vid riktlinjer och varningar – de uppmuntrar också en konstruktiv användning av AI. De ger exempel på hur lärare försiktigt kan testa AI i undervisningen, t.ex. genom att tillsammans med eleverna använda en chatbot på projektorn och diskutera resultatet, på så sätt att eleverna lär sig om AI:s brister och möjligheter. Dessutom har man på nationell nivå erkänt AI som ett kunskapsområde: från hösten 2024 får gymnasieskolor erbjuda en ny kurs som heter “Artificiell intelligens”. Den ingår i programmen Teknik och Naturvetenskap samt finns som valbar kurs för andra, med syftet att elever ska få en bred förståelse för AI-utvecklingen och hur tekniken kan användas för problemlösning. Att AI nu finns på schemat är ganska revolutionerande – det signalerar att Sverige vill rusta sina unga med AI-kompetens. För att kursen ska hålla kvalitet ställer Skolverket också krav på lärarna som undervisar den: de behöver vidareutbildning, minst 15 högskolepoäng i AI, om de t.ex. är behöriga i närliggande ämnen som programmering eller teknik. Det pågår fortbildningsprogram i samarbete med universitet för att ge fler lärare chansen att bli behöriga i AI-kursen. Som lärare applåderar jag detta – fortbildning är nyckeln för att vi ska känna oss trygga med att lära ut om AI. Skolverkets engagemang märks även i att de ordnar webbinarier och föreläsningar om AI i skolan löpande.

En sak Skolverket inte gjort ännu är att utfärda några tvingande nationella regler kring AI – mycket lämnas till skolhuvudmännen. Faktum är att skolor som väntar på att “Skolverket ska tala om exakt hur vi ska göra” kan få vänta länge; några officiella nationella AI-regler lär dröja. Istället betonar Skolverket det lokala ansvaret: varje skola och huvudman bör hålla sig à jour med lagen (t.ex. GDPR och den kommande EU AI-förordningen) och se till att personalen har den kompetens som krävs. Min tolkning är att Skolverket vill undvika ett toppstyrt “förenklat” regelverk och istället ge oss verktyg att fatta kloka beslut själva. De ger oss en kompassriktning, men vi måste sköta navigeringen på plats, så att säga. Johanna Karlén från branschorganisationen Swedish Edtech Industry kommenterade nyligen att det är bra att Skolverket “engagerar sig i den här frågan”, samtidigt som hon påpekar att många skolor ännu saknar en plan eller policy för AI. Här finns det alltså ett glapp mellan de framåtsyftande råden och verkligheten på vissa skolor – ett glapp som förhoppningsvis minskar nu när frågan diskuteras överallt.

Sveriges Lärare (lärarfacket): Försiktig optimism och krav på stöd

Lärarkårens officiella röst – lärarfackens numera samlade organisation Sveriges Lärare – har också positionerat sig i AI-frågan. Och tonen därifrån skulle jag beskriva som försiktigt avvaktande, men inte teknikfientlig. Facket genomförde i början av 2024 en medlemsundersökning om digitalisering och AI, och resultaten är intressanta. Det visade sig att hälften av lärarna inte hade använt AI alls i sin undervisning ännu, och bara ~5% hade börjat använda AI i mycket hög utsträckning. Med andra ord: ett stort antal lärare står fortfarande och håller upp dörren på glänt, nyfikna men inte redo att hoppa in utan vidare. Samtidigt såg många lärare potentiella fördelar – 49% ansåg exempelvis att AI kan effektivisera administrativa uppgifter, och 36% trodde att AI kan öka elevernas engagemang. Dock var betydligt färre övertygade om AI:s möjlighet att individanpassa undervisningen i praktiken. Och det fanns tydliga orosmoln: nästan två tredjedelar (63%) av lärarna oroade sig för att eleverna använder AI för att fuska, och 57% såg risker med ogenomtänkta AI-investeringar och AI-genererat läromaterial av låg kvalitet. De här siffrorna visar på en lärarkår som absolut ser möjligheterna med AI, men som också har båda fötterna på jorden och minns tidigare “it-satsningar” som inte alltid föll väl ut.

Sveriges Lärares undersökning fångar upp många av de diskussioner jag själv hör i lärarrummet. En grundskollärare i enkäten uttryckte exempelvis en önskan om mer kunskap och riktlinjer: “...vi skulle behöva mer info kring ämnet så vi känner oss trygga och på så sätt kunna använda oss av AI på ett bra sätt”. Jag kan verkligen känna igen mig i det – man vill inte vara bakåtsträvare, men man vill veta att det sker på rätt sätt om man ska börja använda AI med eleverna. En annan lärare (inom vuxenutbildning) påpekade vikten av att inte rusa blint på alla nya verktyg bara för att de finns: “…[vi ska] inte implementera nya verktyg bara för att de är nya, eller en del av en utveckling man upplever som oundviklig.”. Det citatet tycker jag fångar dilemmat bra – vi vet att AI är här för att stanna, men vi vill inte kasta oss över det enbart av rädsla att hamna efter i en “oundviklig” trend. Bättre då att tänka efter före och säkerställa att tekniken faktiskt gynnar elevernas lärande.

Utifrån undersökningen har Sveriges Lärare formulerat en rad krav och förslag till beslutsfattare. De vill att regeringen tillsätter en nationell AI-kommission för skolan, som kan ge en forskningsöversikt och vägleda kring användningen av digitala lärverktyg och AI. Facket manar också till att “skynda långsamt” – lärarna och förskollärarna behöver tid och utrymme att utforska både de etiska och pedagogiska aspekterna av AI innan man rullar ut allt i full skala. Ett återkommande tema är kompetensutveckling: lärare på alla nivåer behöver bättre utbildning kring AI för att känna sig trygga och effektiva. (Det märks att många lärare hittills inte erbjudits någon fortbildning alls i AI-användning, något även rektorernas organisation noterar – mer om det strax.) Sveriges Lärare efterlyser också stöd till skolhuvudmän och rektorer, så att de inte lockas att köpa in “flashiga” AI-system som egentligen inte förbättrar undervisningen. Alla nya digitala verktyg bör föregås av risk- och konsekvensanalyser, menar de. Slutligen vill de se riktade statsbidrag eller finansiering för skolornas digitalisering, så att det finns resurser för kvalitetskontroll och för att undvika att hastiga AI-investeringar får negativa effekter.

Sveriges Lärares tidigare ordföranden, Åsa Fahlén och Johanna Jaara Åstrand, skrev i samband med rapporten att vi står “på tröskeln till ett nytt AI-landskap” och att det är avgörande att lärarna ges tid och möjlighet att anpassa och utforma AI-verktygen så att de bidrar till en god undervisning. Jag tycker den formuleringen är hoppingivande: det antyder att AI-verktygen kan bli till stor nytta, bara de utformas i samråd med lärarna och med pedagogiken i fokus. Sammanfattningsvis verkar lärarfacket inte se AI som något ont som ska förbjudas – tvärtom noterar de ju att AI kan effektivisera jobbet och öka elevengagemanget – men de vill ha riktlinjer, forskning och utbildning på plats så att inte enskilda lärare lämnas ensamma att navigera i AI-djungeln. Det resonemanget har jag full förståelse för.

Rektorer och skolledare: “Inte tekniken som oroar – utan politikens frånvaro”

Min upplevelse är att även skolledarna (rektorer, biträdande rektorer, förskolechefer etc.) brottas med liknande frågor som vi lärare gör, fast ur ett organisatoriskt perspektiv. Sveriges Skolledare, som är facklig organisation för rektorer, har under 2024–25 hörts en hel del i debatten om AI. De betonar att rektorerna hamnar i frontlinjen för att hantera AI i skolan, samtidigt som de inte alltid fått förutsättningar att göra det. En färsk rapport från Sveriges Skolledare (presenterad i juni 2025) visade till exempel att endast 1 av 5 skolledare kände till EU:s nya AI-förordning (AI Act) ordentligt, och 4 av 10 hade inte fått någon som helst information eller utbildning om vad den innebär. Detta trots att AI-förordningen faktiskt medför skyldigheter – från augusti 2024 gäller vissa delar och kräver att alla som använder AI i sin yrkesroll har nödvändig kunskap. Samtidigt framkom det att åtta av tio skolledare ändå redan använder någon form av AI i sitt arbete (kanske för egen planering eller i administrativa system). Man kan tänka sig den press det innebär: rektorer känner att de måste börja hantera AI, men nästan hälften har inte fått utbildning eller riktlinjer att luta sig mot.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande i Sveriges Skolledare, uttryckte situationen så här: “Det är inte teknikens framfart i sig som oroar oss skolledare, det är politikens frånvaro”. Jag tyckte det var väldigt träffande sagt. Hon syftar på att det går fort med AI-utvecklingen, men att styrningen uppifrån är otydlig. Rektorer tvingas fatta beslut om AI-verktyg som påverkar både integritet, arbetsmiljö och undervisning – utan att alltid ha tydliga nationella riktlinjer eller stöd i ryggen. Det rimmar väl med lärarfackets krav på en AI-kommission; även skolledarna vill ha nationella riktlinjer och ett samlat grepp. Gavelin Rydman efterlyser ett “samlat kompetenslyft” för skolledare och tydligare ansvarsfördelning kring AI. Hon menar att annars riskerar beslut om AI i skolan att strida mot rektorernas yrkesetik – vi har ju alla en skyldighet att basera verksamheten på vetenskap och beprövad erfarenhet, något som blir svårt om utvecklingen springer före forskningen.

Trots denna kritik mot bristen på strategi uppifrån, är tonen från skolledarhåll inte pessimistisk om AI i sig. Tvärtom finns en optimism inför vad tekniken kan göra om den införs smart. Eva Eriksson Solemaini, en aktiv skolledare i Göteborg, säger i samma intervju att hon ser AI som ett fantastiskt redskap. Hon hade själv lärt sig massor på sistone och tror att “AI kan vara till stor hjälp för att underlätta arbetet”. Hon påpekar att AI kanske inte gör att vi jobbar mindre, men det kan frigöra tid till mer kvalitativa uppgifter – “AI kan ge oss mer tid att jobba med saker som ger högre kvalitet. Det pedagogiska ledarskapet inte minst.”. Här hör man verkligen ekot av Jannie Jeppesens ord från Swedish Edtech Industry: AI kommer inte ersätta någon lärare (eller rektor) – däremot kan det minska vår administration och låta oss fokusera på kärnan.

Sveriges Skolledare betonar också vikten av att dela kunskap med varandra. Eva E. Solemaini menar att de skolledare som faktiskt har börjat lära sig om AI har ett ansvar att sprida den kunskapen till kollegor. En sådan “AI-mentorskapskultur” tror jag är jätteviktig framöver, även bland lärare. Det är ju ofta via kollegor man får de bästa praktiska tipsen – vare sig det gäller att välja rätt AI-app eller hantera etiska dilemman. Eva lyfter att vi i Sverige har en stark etisk kompass i skolan och att AI måste hanteras utifrån våra värderingar: hon skojar att hon “aldrig trodde hon skulle älska GDPR”, men faktiskt är tacksam för de lagar som skyddar eleverna. Den påminnelsen gillar jag – att AI kan ljuga och vara “lurigt” är vi faktiskt redan medvetna om, för kritiskt tänkande är inget nytt inom utbildning.

Så vad vill rektorerna rent konkret? Mycket ligger i linje med lärarfacket: nationella riktlinjer (för att inte varje rektor ska behöva uppfinna hjulet själv och riskera göra fel som leder till juridiska problem), och utbildning/fortbildning i AI. Gavelin Rydman understryker att om samhället menar allvar med att AI ska förbättra undervisning och arbetsmiljö, “då måste man börja i rätt ände med att ge skolledarna mandat, kompetensutveckling och verktyg”. Idag upplever hon att många rektorer drunknar i upphandlingar av digitala system och otydliga krav uppifrån, vilket ironiskt nog slukar tid som annars kunnat ägnas åt pedagogiskt ledarskap. Med rätt stöd skulle AI istället kunna bli något som minskar den bördan. I Almedalen 2025 planerar Sveriges Skolledare att hålla ett seminarium med rubriken “AI och skola – vem leder utvecklingen framåt?”, där politiker, forskare, elevrepresentanter och andra ska diskutera vägen fram. Bara det att elevrådens ordförande bjudits in i panelen tycker jag säger något – man vill verkligen få med alla perspektiv, även elevernas. Jag hoppas det seminariet leder till att beslutsfattare inser att skolans folk vill göra rätt med AI, men behöver bättre verktyg och ramar för att lyckas.

Svenska initiativ i framkant: AI-verktyg för skolan

Samtidigt som myndigheter och fackorganisationer diskuterar policy och riktlinjer, bubblar det av innovation på golvet. Här i Sverige har vi flera spännande initiativ som försöker dra nytta av AI för att stötta både lärare och elever. Som teknikoptimist blir jag glad av att se att vi inte enbart förlitar oss på de stora globala AI-tjänsterna, utan att det utvecklas skräddarsydda svenska AI-verktyg för skolan. Ett exempel – som råkar ligga mig extra varmt om hjärtat – är plattformen Studera.ai. Det är en nystartad tjänst där lärare och elever får tillgång till en hel uppsättning AI-verktyg speciellt anpassade för utbildning. Vad som gör Studera.ai unikt (förutom att det är byggt av svenska lärare, hint hint 😉) är att det utgår från Skolverkets kurs- och ämnesplaner. Man kan till exempel generera prov, quiz, flashcards och lektionsförslag baserat på de faktiska kunskapskrav och centrala innehåll som finns i våra styrdokument. Som lärare vet man alltså att det material AI:n tar fram faktiskt hänger ihop med det man ska undervisa – en enorm fördel jämfört med att fråga en generell chatbot som inte känner till svenska läroplanen. Att kunna säga “ge mig ett quiz om elektriska kretsar för högstadiet enligt fysikämnets kursplan” och få ett utkast direkt, är nästan magiskt. Sådana verktyg kan spara mycket tid i planeringen och samtidigt höja kvaliteten, eftersom man kan generera flera varianter och välja den bästa eller anpassa frågor efter sina elever.

Studera.ai är bara ett exempel. Det finns andra svenska aktörer och edtech-startups som rör sig i den här riktningen – från digitala provsystem som börjar få AI-funktioner, till läromedelsplattformar som experimenterar med AI-genererade förklaringar och sammanfattningar. Även forskningsinstitutet RISE har tillsammans med Stockholm stad drivit projekt för att utforska AI i skolan, just för att se hur tekniken kan underlätta lärandet utan att tumma på säkerhet eller integritet. Swedish Edtech Industry, branschorganisationen för utbildningsteknologi, har tagit fram guider för skolhuvudmän om AI och trycker på att Sverige behöver ligga i framkant. Deras VD, Jannie Jeppesen, har sagt att ibland pendlar debatten mellan “AI löser alla problem” och “AI är mänsklighetens undergång”, men att sanningen förstås ligger mitt emellan. Hon påminner om att AI aldrig kommer att ersätta någon lärare eftersom lärande är för komplext och relationellt för att automatiseras bort. Däremot ser hon, liksom många av oss, att AI kan vara en “outtröttlig assistent” som tar över en del rutinuppgifter och ger lärarna mer tid till det pedagogiska. Det perspektivet går igen i hur svenska företag utvecklar sina verktyg: fokus ligger på att stötta läraren, inte ersätta hen.

Att svenska edtech-bolag ligger långt framme märks också i diskussionen om trygghet och regelefterlevnad. Här har vi fördelen att kunna bygga lösningar som följer svenska lagar (GDPR till exempel) och värdegrund. En utmaning med “gratisverktygen” online är ju att man sällan vet var datan tar vägen. I Swedish Edtech Industrys guide betonas just att skolor måste ha koll på var elevdata hamnar och vem som äger algoritmerna. Det pratas om risken för “skugg-AI”, alltså att lärare och elever börjar använda AI-tjänster spontant via privata konton och appar, utan att de är granskade eller godkända av skolan. Sånt kan skapa säkerhetsrisker. Samtidigt, som Johanna Karlén (från Swedish Edtech) säger, vill man inte “lägga locket på” nyfikenheten att utforska. Balansen här tror jag blir att skolor tar hem kontrollen – genom att erbjuda godkända AI-verktyg (gärna svenskutvecklade alternativ som uppfyller våra krav) och tydliga riktlinjer, så att personal och elever vågar prova inom trygga ramar. Här känns det faktiskt som att Sverige kan vara med och leda, inte bara följa. Studera.ai och liknande initiativ visar att vi kan bygga AI-lösningar som är anpassade för vårt skolsystem och som kanske andra länder kan inspireras av framöver.

Blick framåt: AI är här för att stanna – låt oss göra det bästa av det

När jag blickar framåt mot de kommande åren i skolan, är jag övertygad om att AI är här för att stanna. Den explosion av AI-användning vi sett sedan ChatGPT kom 2022/2023 har på många sätt förändrat spelplanen. Eleverna har redan börjat använda AI (ibland före oss lärare!), och tekniken kommer bara bli mer integrerad i samhället. Att försöka stoppa den utvecklingen vid skolgrindarna tror jag varken är möjligt eller önskvärt. Istället gäller det att vi i skolans värld tar kommandot över hur AI ska användas – vi måste se till att det blir på våra villkor, med elevernas bästa för ögonen. Som Ryan Lufkin, en utbildningsexpert, uttryckte det: vi har gått från att först vilja förbjuda AI som fuskverktyg, till att nu fråga “Hur drar vi nytta av de här verktygen på ett produktivt sätt?” Den inställningen märks allt mer tycker jag. Det handlar inte längre om ifall AI ska in i skolan, utan om hur.

Glädjande nog verkar de flesta nyckelaktörer i Sverige vara inne på den linjen. Skolverket säger mellan raderna “använd AI, men ansvarsfullt” och rustar oss med material och kurser. Lärarfacket betonar: “visst, AI kan spara tid – men ge oss förutsättningar och skynda långsamt.” Rektorerna ropar: “vi är redo att leda det här, men vi behöver riktlinjer och kompetens från högre ort.” Och edtech-branschen visar att de kan leverera verktyg som matchar skolans behov och värderingar. Alla dessa röster, även om de kommer från olika håll, pekar ändå mot en gemensam lösning: utbildning och samverkan. Ska AI bli en succé i svensk skola krävs det att vi utbildar alla inblandade – lärare, rektorer, elever, kanske även föräldrar – om såväl möjligheter som risker. Vi måste prata etik på ett konkret sätt: när är det okej att ta hjälp av AI i skolarbetet? Hur säkerställer vi att eleven ändå lärt sig det den ska? Hur skyddar vi elevers integritet? Det är frågor vi behöver besvara tillsammans. Gissningsvis kommer vi få se fler skolor ta fram egna AI-policys i dialog mellan lärare och elever, där man kanske enas om att AI får användas som “stöd” men inte för färdiga inlämningar, eller att elever alltid ska kunna redogöra muntligt för arbeten där AI varit inblandat. Redan nu har jag hört om gymnasieklasser där man öppet redovisar om ChatGPT använts, och där läraren då ställer följdfrågor för att kolla förståelsen. Sådana arbetssätt tror jag kommer bli vanligare och förfinas.

En liten farhåga jag har (som många delar) är likvärdigheten. Vi vill inte hamna i en situation där vissa skolor seglar iväg med AI-projekt och high-tech klassrum, medan andra knappt vågar prova av rädsla att göra fel. Här har huvudmän och staten ett ansvar att se till att alla skolor får chansen att utvecklas med AI, inte bara de med mest intresserad personal eller bäst budget. Kanske behövs det stimulansmedel eller officiella pilotprojekt som fler kan dra lärdom av. På samma gång måste vi undvika motsatsen – att någon central instans försöker pracka på alla skolor en universallösning utan att lärarna är med på tåget. Balansgången fortsätter med andra ord även här. Men jag tror att om vi håller fast vid våra pedagogiska principer och involverar dem som påverkas (inklusive eleverna själva) i utformningen av AI-användningen, så kan vi hitta den balansen.

För att avrunda mina tankar: AI-utvecklingen är oundviklig, ja – men det behöver inte vara något dåligt. Jag känner försiktig entusiasm inför vad AI kan göra för skolan. Tänk en framtid där AI-assistenter kan hjälpa varje elev på individuell nivå, dygnet runt, med extra förklaringar eller övningar, medan läraren använder sin tid till det mänskliga mötet, motivationen och att skapa de där riktigt minnesvärda lektionerna. Tänk administrativ AI som gör 30 timmars jobb i bakgrunden på 10 minuter, så att läraren slipper sitta med dokumentation en sen kväll och istället kan fokusera på lektionsutveckling eller – varför inte – återhämtning. Alla de möjligheterna finns där. Men för att nå dit utan att snubbla på vägen behöver vi fortsätta på den inslagna vägen: samarbeta, utbilda oss, utbyta erfarenheter och hålla diskussionen levande. AI i skolan kommer aldrig att ersätta det mänskliga ledarskapet och den mänskliga kreativiteten – däremot kan det förstärka dem, om vi gör det rätt. Som Johanna Karlén så klokt sa: “AI är ett kraftfullt verktyg som kan göra stor nytta. Det är otroligt viktigt att vi inte blundar för det här utan gör medvetna val.”. Precis så. Låt oss därför vara nyfikna men kloka, optimistiska men kritiska, när vi nu tar nästa steg in i framtidens klassrum. AI är här, och tillsammans ska vi se till att det blir något riktigt bra av det för alla i skolan.

Källor:

• Skolverket – “Råd om AI, chattbottar och liknande verktyg” (stödmaterial för skolor)skolverket.se
• Skolverket – Stödmaterial: “Gemensamma förhållningssätt till AI på skolan” (vikten av riktlinjer) skolverket.se
• Skolverket – Information om ny gymnasiekurs i AI (införd ht 2024) skolverket.se
• Sveriges Lärare – Rapport “Lärarledd digitalisering” (medlemsundersökning om digitala verktyg och AI, 2024) sverigeslarare.se
• Sveriges Lärare – Uttalande av Å. Fahlén & J. Jaara Åstrand om AI sverigeslarare.se
• Sveriges Skolledare – Artikel “Så få skolledare har fått AI-utbildning”, juni 2025 skolledaren.se
• Sveriges Skolledare – Intervjuer med A-C. Gavelin Rydman & E. E. Solemaini (AI som etisk utmaning, möjligheter) skolledaren.se
• Vi Lärare (tidning) – Intervju “AI-experten: Lärare sparar tid – och undervisar bättre”, 26 sep 2025 (Johan Falks perspektiv) vilarare.se
• Swedish Edtech Industry – J. Jeppesen i Grundskoletidn., “AI kommer aldrig ersätta någon lärare” skolporten.se
• Skolledaren – Johanna Karlén, Swedish Edtech, om AI:s möjligheter skolledaren.se