Så förändrar AI skolan inom tre år – möjligheter och farhågor

Inom några år kan AI bli lika självklar i klassrummet som whiteboarden är idag. Som gymnasielärare ser jag redan hur artificiell intelligens smyger sig in i skolans värld – ibland som en ovärderlig assistent, ibland som en källa till huvudbry. Den här texten är en framtidsblick mot år 2028: Hur kommer AI att användas av lärare och elever i grundskolan, gymnasiet, vuxenutbildningen och på universitetet? Vi utforskar både de visionära möjligheterna och de potentiella fallgroparna – från solskenshistorier där AI lyfter lärandet, till mardrömsscenarier där tekniken ställer till det.

En modern svensk klassrumsmiljö där läraren använder digitala verktyg och AI för att förstärka undervisningen. Framtidens klassrum kan präglas av en balans mellan teknik och pedagogik.

AI i grundskolan – tidiga år och nyfikenhet

I grundskolans värld har AI potential att bli en kreativ kompis som sänker trösklarna för lärande. Redan idag finns exempel på hur AI-stödda verktyg kan inspirera yngre elever. En elev i årskurs 3 som tidigare undvek att skriva sa efter en lektion med AI-stöd: ”Nu känns det som att jag också kan skriva som en riktig författare”. Tänk er om tre år: AI kan användas för att skapa lekfulla läsuppgifter anpassade efter varje elevs nivå, eller generera matematikproblem utifrån elevens intressen (dinosaurier, fotboll, rymden – vad det än må vara). För läraren skulle det innebära att varje morgon ha en digital hjälpreda som föreslår övningar anpassade efter gårdagens exit-tickets eller quizresultat.

Möjligheter: AI kan avlasta läraren genom att snabbt ge feedback på enkla uppgifter och identifiera var elever har kunskapsluckor. I bästa fall blir undervisningen mer individanpassad, där en elev som halkat efter i läsförståelse får extra övningar automatiskt, medan en som rusar före utmanas med fördjupande problem. För elever med särskilda behov kan AI vara ett stöd som t.ex. omvandlar svår text till lätt svenska eller hjälper till att öva sociala färdigheter i simulerade miljöer.

Utmaningar: Samtidigt måste vi fråga oss hur mycket skärmtid och teknik som är lämpligt i låg ålder. Det finns en risk att elever förlitar sig för mycket på AI och missar chansen att träna basfärdigheter. Om en app alltid rättar elevens stavfel automatiskt – lär sig eleven stava själv då? Dessutom krävs det att läraren håller koll på AI-innehållet. AI-modeller kan göra tokiga fel eller ge opassande svar, och yngre barn kan ha svårt att vara kritiska. Tekniken får inte bli en ersättning för mänsklig värme och pedagogisk fingertoppskänsla, som alltid är avgörande i de första skolåren.

AI i högstadiet – på gott och ont i tonårsklassrummet

Under högstadiet börjar eleverna bli mer teknikkunniga – och nyfikna på genvägar. Här märks AI:n både som en möjlighet och som ett orosmoment. Möjligheterna ligger i att AI kan vara en privatlärare i fickan: en elev som inte förstod lärarens genomgång kan i framtiden be en AI-chatt om en alternativ förklaring eller öva glosor i ett AI-drivet quizspel. Lärare kan använda AI för att differentiera undervisningen – kanske genom att låta vissa elever få fördjupningsuppgifter skapade av AI medan andra får grundläggande stödmaterial. För ämnen som historia eller NO kan AI generera simuleringar och visualiseringar som gör abstrakta koncept mer konkreta. Allt detta kan öka motivationen och engagemanget hos tonåringarna.

Utmaningarna blir dock tydliga: fusk och källkritik. Redan idag kan chattbottar skriva hela uppsatser åt elever på ett ögonblick. Inom högstadiet skulle detta kunna urarta i att hemuppgifter löses av AI utan att eleven själv anstränger sig – en mardröm för oss lärare. Problemet förstärks av att det inte finns några helt tillförlitliga sätt att avgöra om en text är skriven av en AI. Skolverket har gått ut och avrått från att använda AI-genererade texter som betygsunderlag, just eftersom vi inte kan vara säkra på vem (eller vad) som är författaren. Konsekvensen? Prov och uppgifter kan behöva läggas om. Vi lärare diskuterar redan nu att minska antalet renodlade skrivuppgifter att göra hemma, och istället ha fler muntliga redovisningar eller prov i skolan. Vissa har till och med börjat förändra provformerna och minska antalet skriftliga inlämningsuppgifter i respons på AI-fusket. Detta är förstås en kapplöpning – ju mer vi anpassar oss, desto mer sofistikerade blir AI-verktygen.

Det gäller också att utbilda eleverna i källkritik och AI-litteracitet. Högstadieeleverna behöver förstå att bara för att “det stod så när jag frågade ChatGPT” betyder det inte att det är sant. Idealet om tre år är att varje elev har fått grundläggande kunskap om hur AI funkar, dess styrkor och brister. Kritiskt tänkande blir ännu viktigare i en värld där informationen kan vara maskinproducerad. Som lärare blir vår roll att vägleda eleverna: visa när AI är ett bra stöd och när de måste lita på sitt eget huvud.

AI i gymnasiet – lärarens perspektiv i en AI-först värld

På gymnasiet kulminerar många av de här trenderna. År 2024 infördes artificiell intelligens som ett nytt ämne i gymnasieskolan och Komvux, vilket innebär att redan nu lär sig vissa elever om maskininlärning, algoritmer och AI-etik på schemat. Om tre år kan AI-kunskap vara ännu bredare spridd över gymnasiets kurser – inte bara i tekniska program utan som inslag i allt från språk (t.ex. AI-översättning) till samhällskunskap (diskussioner om AI och demokrati). Som gymnasielärare har jag själv märkt hur AI blivit en del av vardagen. När ChatGPT slog igenom för ett par år sedan kände många av oss en blandning av förtjusning och förfäran. Idag har ungefär hälften av alla lärare i Sverige börjat använda någon form av AI i undervisningen, även om bara ett fåtal av oss än så länge utnyttjar tekniken fullt ut i stor skala. Det kan röra sig om att få hjälp med lektionsplanering, att generera diskussionsfrågor eller att automatiskt sammanställa exit ticket-svar för att se vad klassen behöver mer genomgång på.

Solskensscenarier: I bästa fall är AI år 2028 som en osynlig assistent i klassrummet. Jag föreställer mig att AI:n kanske kan rätta flervalsfrågor och enkla quiz direkt, så att eleverna får omedelbar återkoppling. Kanske kan den även ge förslag på hur jag kan gruppera elever för projekt utifrån deras intresse och tidigare prestationer. För egen del drömmer jag om att slippa en del av rättningsbördan – forskning visar att lärare lägger närmare 10 timmar i veckan på planering och betygsarbete – och AI kan här bli en avlastning. Om AI kan skapa ett utkast till en lektionsplan eller en provfrågebank på några sekunder, så kan jag finjustera materialet istället för att börja från noll. Det frigör tid som jag kan lägga på att faktiskt möta eleverna. Som en debattartikel uttryckte det: tänk på AI inte som en ersättare för lärare, utan som en klassrumsassistent som tar hand om rutinuppgifter medan läraren fokuserar på det mänskliga – genuin elevkontakt, pedagogiska bedömningar och mentorskap. I en tid då många lärare känner sig överarbetade kan till och med en halvtimme extra per dag vara skillnaden mellan utbrändhet och en hållbar arbetsvardag.

Mardrömsscenarier: Men även på gymnasiet lurar förstås orosmoln. Kommer vi lärare att bli överflödiga? Det finns röster som varnar för det – en undersökning av Pew Research visade att nästan en tredjedel av tillfrågade experter tror att AI kan hota många lärarjobb inom ett par decennier. Än så länge tyder mycket på motsatsen, att tekniken snarare omformar lärarrollen än ersätter den, men rädslan finns där. En annan utmaning är akademisk integritet: på gymnasiet är betygen viktiga för elevernas framtid, och lockelsen att ta genvägar med AI är stor. Vi ser redan hur vissa elever använder AI för att skriva uppsatser eller labbrapporter. Eftersom vi inte kan detektera AI-skrivet material med säkerhet, måste vi hitta andra sätt att examinera kunskap. Vissa gymnasieskolor kan komma att följa universitetens spår med fler salsskrivningar eller spontana muntliga avstämningar för att säkerställa att eleven verkligen behärskar stoffet. Om utvecklingen går riktigt fel hamnar vi kanske i ett läge där misstron mellan elev och lärare ökar, och varje inlämning måste försvaras muntligt för att räknas. Det vore en trist utveckling som vi hoppas slippa, genom att istället integrera AI på ett sätt där alla förstår spelreglerna och nyttan.

En annan risk är att klyftorna kan öka om AI-verktyg inte är jämlikt fördelade. Tänk om vissa skolor har råd med avancerade AI-tutorer eller välutbildade lärare i AI, medan andra halkar efter? I värsta fall kan digitaliseringen skapa A- och B-lag i utbildningen. Därför betonas det nu att alla lärare behöver fortbildning i AI-användning, så att tekniken används genomtänkt och inte bara av entusiastiska eldsjälar.

AI i vuxenutbildning – livslångt lärande på nya sätt

Även inom Komvux och annan vuxenutbildning väntar spännande förändringar. Många vuxenstudenter kombinerar studier med jobb eller familj, och här kan AI bli en flexibel extralärare som ställer upp dygnet runt. Visionen är att en studerande på en kvällskurs kan få hjälp av en AI-mentor sent på kvällen när läraren inte är tillgänglig – kanske genom att ställa frågor i en chatt eller få svåra textavsnitt förklarade på enklare svenska. För de som läser in gymnasiet på komvux kan AI erbjuda interaktivt stöd i t.ex. matematik: istället för att kämpa ensam med en mattebok kan den vuxne eleven få vägledning steg-för-steg av ett program som anpassar förklaringarna efter dennes misstag. Personalisering är nyckelordet: AI kan anpassa utbildningen efter elevens tempo och förkunskaper, något som är guld värt för vuxna med väldigt varierande bakgrunder.

Ur lärarperspektiv inom vuxenutbildningen liknar fördelarna dem i gymnasiet. Många komvuxlärare undervisar heterogena grupper – en AI kan hjälpa till att nivåanpassa material så att både de som behöver repetition och de som vill gå fort framåt blir utmanade lagom mycket. Dessutom kan AI underlätta språkstödet för elever med annat modersmål, eller simulera praktiska situationer (som kundmöten, intervjuer, vårdsituationer) för de som omskolar sig, vilket ger mer övning än vad klassrumstiden tillåter.

Risker och farhågor: En risk i vuxenutbildningen är att vissa vuxenstuderande blir beroende av AI för att klara av sina uppgifter, istället för att lära sig materialet ordentligt. Pressen att klara en utbildning snabbt (kanske för att få ett jobb) kan driva många att ta genvägar. Forskning visar att pressen att prestera är en stor drivkraft bakom studenters användning av ChatGPT och liknande verktyg. Här krävs att utbildarna är tydliga med vad som är tillåtet och inte, och att man uppmuntrar AI-användning som stöd men inte som fusk. Vuxenutbildning har också utmaningen att studerande ofta är mer självständiga – de kanske inte berättar om de använder AI alls. Därför behöver utbildningarna utveckla riktlinjer för AI-användning, så att alla vet var gränserna går. Till exempel kan man tänka sig att vissa inlämningar görs under uppsikt eller att man begär utkast och utarbetningar för att se elevens egen progression.

Samtidigt är fortbildning av lärarna avgörande även här. Tekniken utvecklas fort, och den komvuxlärare som tog sin examen för 10+ år sedan har troligen inte läst om AI-pedagogik. Initiativ behövs för att höja den digitala kompetensen, annars riskerar AI-verktygen att antingen bli liggande oanvända eller användas felaktigt.

AI på högskola och universitet – mot en ny akademisk verklighet

På universitet och högskolor är framtiden delvis redan här. En medlemsundersökning hösten 2024 visade att två av fem studenter använder generativa AI-verktyg i sina studier varje vecka. Många studenter använder alltså ChatGPT eller liknande som en ständig studiekamrat, vare sig det handlar om att få hjälp att förstå en svår teoritext, brainstorming inför en uppsats eller – i värsta fall – att låta AI skriva utkast som de sedan själva finslipar. Universiteten står därför inför en svår balansgång. Å ena sidan vill man uppmuntra teknisk innovationsförmåga – studenterna måste lära sig använda AI eftersom det är en del av deras framtida arbetsliv. Å andra sidan måste akademisk hederlighet bevaras.

Konkreta förändringar vi redan ser: Flera lärosäten har börjat anpassa examinationsformerna på grund av AI:s intåg. Till exempel har fler hemtentor gjorts om till salstentor (skrivningar på plats) för att förhindra otillåten AI-användning. Det är inte ovanligt att tentor nu läggs på helger eller kvällar – något många studenter märkt – i syfte att övervaka och säkerställa att det är studentens eget arbete. En del kurser lägger in muntliga moment eller gör uppgifterna mer kopplade till personliga reflektioner, som är svårare att fabricera med AI. Samtidigt pågår en diskussion om policys: vissa universitet (t.ex. Lund och Linköping) har redan tydliga riktlinjer för AI-användning, medan andra släpar efter.

Positiva visioner: Om vi blickar framåt tre år kan AI vara en integrerad del av högre studier på ett konstruktivt sätt. Föreställ er en universitetskurs där varje student har tillgång till en AI-handledare som kan förklara föreläsningsmaterialet igen på tu man hand, ställa quizfrågor för att testa förståelsen och till och med ge feedback på utkast av rapporter – allt under överinseende av kursansvarig. Professorn skulle i sin tur få hjälp av AI att analysera vilka frågor på tentan som många missade, och därmed veta vilka avsnitt som behöver repas. Personaliserad utbildning på högskolenivå skulle kunna nå nya höjder: en maskininlärningsstudent kan få extra programmeringsövningar anpassade efter just de kodfel hen ofta gör, medan en litteraturstudent kanske får AI-genererade läslistor som passar hennes intresseområde mer specifikt än en generell kursplan. AI kan också främja tvärvetenskapligt lärande – en ekonomistudent kan ställa frågor till en AI om juridiska aspekter utan att behöva gå en hel juristkurs, till exempel.

För universitetens del finns också möjligheten att AI kan effektivisera administration och ge lärare mer tid för forskning eller handledning. Automatiserad rättning av flervalsfrågor, automatiska plagiatkontroller (även om AI-plagiat är svårare att upptäcka) och smidig kommunikation med studenter via AI-chattar som svarar på vanliga frågor om kursen – allt detta kan vara standard 2028.

Mardrömmarna då? Jo, de finns här med. Ett uppenbart worst-case är att en hel generation studenter tar sin examen utan att egentligen ha lärt sig tänka självständigt, eftersom de lutat sig för mycket på AI. Forskare varnar för risken att studenter utvecklar ett AI-beroende och inte tränar upp sitt kritiska tänkande och ämnesförståelse ordentligt. “Det kommer att visa sig snabbt under samtal, till exempel vid en anställningsintervju, om du inte lärt dig att reflektera på egen hand,” säger Kari Rönkkö, professor i informatik, i en studie om studenters AI-användning. Med andra ord: den student som låtit AI göra grovjobbet under studietiden riskerar att stå där handfallen i verkliga livet. Detta är en allvarlig farhåga inom högre utbildning – att examen inte längre garanterar en viss förmåga, om vi inte säkrar att studenten faktiskt behärskat processen bakom svaret.

Universiteten måste också hantera etik och lagar. Studenternas användning av AI måste följa dataskyddslagar (GDPR) och kommande AI-förordningar, något som innebär begränsningar i vilka verktyg som får användas och hur. Tänk om en student matar in sjukhussekretessbelagda data i en AI-tjänst under ett projekt – konsekvenserna kan bli allvarliga. Så policyramverk och utbildning kring ansvarsfull AI-användning är ett måste.

Slutligen finns farhågan att den personliga relationen inom högre utbildning tunnas ut. Om AI tar över mer av handledning och feedback, vad händer med det klassiska mentorskapet mellan professor och student? Mycket av den subtila kompetensöverföringen på universitet sker i mötet – i diskussioner, i labbet, i resonemanget fram och tillbaka. Tekniken får inte göra utbildningen opersonlig. Den mänskliga faktorn – inspirationen man kan få av en entusiastisk föreläsare, eller stödet från en förstående handledare – måste fortsatt värnas även i en AI-tät akademi.

Slutsatser – balansgång mot framtiden

Att blicka tre år framåt i AI-åldern känns som att spekulera om nästa sekelskifte – utvecklingen går så fort. Men vissa trender är tydliga: AI kommer att vara en integrerad del av utbildning på alla nivåer, från att knyta skosnörena i förskoleklass (vem vet, en AI-robot kanske visar hur man gör en rosett?) till att skriva forskningsartiklar på doktorandnivå. Frågan är inte om skolan kommer att förändras av AI, utan hur. Som lärare hoppas jag på en gyllene medelväg där tekniken tar hand om det tråkiga och tidskrävande, samtidigt som vi pedagoger blir ännu viktigare i det som verkligen räknas: att bygga relationer, motivera, fostra kritiskt tänkande och anpassa lärandet till individen.

Solskensscenariot år 2028 är en skola där AI och lärare jobbar hand i hand. Varje elev får stöd på sin nivå, ingen halkar genom maskorna för AI:n larmar om någon sackar efter, och undervisningen är roligare och mer effektiv. Lärarna känner sig stärkta av verktygen – inte hotade – och kan lägga mer tid på att vara kreativa och coachande. Mardrömsscenariot är en skola där förtroendet brister: lärare misstror alla elevarbeten, eleverna litar blint på maskiner och slutar anstränga sig, och kunskapsklyftor vidgas. Det är vårt ansvar att se till att det förstnämnda blir verklighet.

För att lyckas krävs tydliga spelregler, utbildning och en etisk kompass. Skolverkets riktlinjer pekar redan på behovet av strategier för AI i varje skola och att eleverna måste lära sig hantera AI ansvarsfullt. Även lärarutbildningar och fortbildningar behöver hänga med, så att varje lärare känner sig trygg i hur AI kan användas på ett klokt sätt.

Avslutningsvis kan vi konstatera: AI i skolan kan bli det bästa som hänt utbildningsväsendet – eller det mest störande – beroende på hur vi väljer att använda det. Tekniken har inga egna intentioner; allt hänger på människorna bakom skärmen. Låt oss nyfiket omfamna möjligheterna, men också kritiskt granska riskerna. Som lärare, elever, föräldrar och beslutsfattare behöver vi samarbeta för att AI ska bli ett verktyg för lärande och inte ett hinder. Framtidens klassrum väntar runt hörnet, och det är upp till oss att se till att AI blir klassens stjärnelev snarare än ett busfrö.

Källor

• Grundskolläraren (2023). ”AI på lågstadiet skapar hopp för framtiden” – elevcitat om ökad skrivlust skolporten.se.
• AIUC (2024). Skolverket och AI: Nya riktlinjer och hur AI förändrar skolan – statistik om lärares AI-användning och riktlinjer aiuc.se
• Skolverket (2024). Artificiell intelligens i undervisningen – lägesbild 2024 – begränsad AI-användning i grundskolan och behov av fortbildning skolverket.se.
• Education Week (2025). “AI Won’t Replace Teachers — But Teachers Who Use AI Will Change Teaching” – insikter om AI som “klassrumsassistent” och minskad arbetsbörda för lärare edweek.org
• Akavia (2024). “Så hanterar universiteten att studenter använder AI” – undersökning om studenters AI-användning och fler salstentor för att motverka fusk akavia.se.
• forskning.se (2025). “Pressen att prestera driver studenter till AI” – studie om orsaker till AI-användning och vikten av att undvika AI-beroende forskning.se.

Relaterade artiklar