Kan en AI sätta betyg? Möjligheter och fallgropar i automatisk bedömning

Betygssättning och respons på elevuppgifter är bland de mest tidskrävande sysslorna för en lärare. Tänk om en AI kunde ta över en del av det arbetet – skulle det vara en revolution eller en risk? Redan idag experimenterar många lärare världen över med att låta AI hjälpa till i bedömningsarbetet. Vissa gör det öppet med rektors godkännande, andra kanske i smyg utan att berätta för chefer eller kollegor. Fenomenet väcker både entusiasm och oro: Är AI ett smart stöd som ger snabb återkoppling, eller en osäker genväg som hotar likvärdighet och professionalitet? I det här inlägget utforskar vi hur AI används för betygsättning idag, vad olika röster tycker om utvecklingen – i Sverige och internationellt – samt hur framtiden för AI i bedömning kan se ut.

Hur används AI för betygsättning idag?

I dagsläget ser vi de första konkreta exemplen på AI-assisterad betygsättning i praktiken. Flera lärare har börjat använda generativa AI-verktyg som ChatGPT för att få hjälp med att rätta och ge feedback på elevtexter. Till en början skedde detta ofta under radarn – lärare har ”smugglat in” AI som en privat assistent för att orka med stora korrhögar. Enligt nyhetsrapportering i USA har många lärare inofficiellt använt ChatGPT för rättning ända sedan tjänsten lanserades, samtidigt som skolor nu börjar formellt uppmuntra användningen genom särskilda verktyg.

Samtidigt har det vuxit fram specialiserade plattformar anpassade för utbildning. Exempelvis lanseras verktyg som Writable, Gradescope, Crowdmark och EssayGrader, vilka utlovar kraftig tidsbesparing genom AI-baserad rättning. Ett företag marknadsförde sig till och med med löftet ”95% tidsbesparing” för läraren. Dessa program fungerar i regel så att läraren laddar upp elevernas arbeten digitalt, AI:n genererar ett utkast på bedömning – ofta inklusive kommentarer och förslag på betyg – och läraren granskar och justerar innan något förs vidare till eleverna. Det handlar alltså om ”human in the loop”, där läraren är med i processen och har sista ordet.

Denna typ av AI-användning är inte begränsad till ett enstaka land. På ett norskt gymnasium testade lärare skämtsamt att låta ChatGPT sätta omdömen på elevtexter de redan hade bedömt. Till deras förvåning matchade chattbotens omdömen i stort sett lärarnas bedömningar. AI:n gav både skriftliga kommentarer och betygsförslag på en skala, och ofta låg den nära lärarens egen uppfattning. Detta visar att dagens AI faktiskt kan fånga upp många relevanta aspekter i en elevtext. Flera svenska och nordiska lärare har vittnat om liknande erfarenheter i mindre tester – AI:n kan till exempel hitta stavfel, språkfel och ibland göra rimliga sammanfattningar av vad elevens text innehåller.

Det är inte bara essäer i språk- eller samhällsämnen som AI kan försöka bedöma. Olika typer av uppgifter kan hanteras i varierande grad: flervalsfrågor och korta faktasvar är lätta att rätta automatiskt (sådana system har funnits länge), men nu klarar AI även öppna frågor, uppsatser och programmeringsuppgifter i viss utsträckning. Till och med avancerade provsvar i högre utbildning har börjat granskas av AI-verktyg. På brittiska University of Surrey utvecklades nyligen en AI-plattform (KEATH) som uppges kunna matcha lärarnas betygsättning och kommentarer på studenternas essäer, för att frigöra tid för lärarna till annat. Flera universitet i Sverige tittar också på liknande lösningar – Karlstads universitet införde 2024 ett AI-verktyg som bl.a. kan granska språk i texter och sammanfatta innehåll. Det finns alltså en tydlig trend: AI kliver in som lärarens assistent i bedömningsprocessen, i allt från grundskolan till högskolan.

Varför lockar AI som bedömningshjälp?

För många lärare bottnar intresset för AI i ett konkret behov: att spara tid och orka ge bättre feedback. En högstadielärare beskrev hur ”rättningströttheten” brukar slå in halvvägs igenom en stor hög med elevtexter – man orkar inte ge lika detaljerad respons på den femtionde uppsatsen som på den första. Genom att låta en AI ge ett första utlåtande kan läraren istället fokusera energin där den behövs mest. Lärare som börjat använda sådana AI-verktyg säger att det möjliggör fler och oftare återkopplingstillfällen. Till exempel kan de ge eleverna möjlighet att skriva om sina texter flera gånger, eftersom AI:n hjälper till att snabbt påpeka förbättringsområden i varje utkast. I längden kan det göra undervisningen mer formativ – eleverna får kontinuerlig feedback och chans att utvecklas, istället för att läraren bara hinner med en summativ bedömning i slutet av arbetsområdet.

En annan fördel som lyfts fram är snabbheten och den minskade handläggningstiden. Istället för att eleverna ska vänta dagar eller veckor på genomgången rättning, kan ett AI-verktyg ge preliminära resultat nästan omedelbart. Det betyder inte att läraren måste skynda sig att sätta det slutliga betyget, men eleverna kan åtminstone få en indikation på hur de ligger till och vad som kan förbättras. För elever som är otåliga eller ängsliga kan detta vara värdefullt. Och för läraren innebär det att hen kan frigöra tid till annat viktigare arbete – som att planera lektioner, hjälpa enskilda elever eller utveckla sin undervisning. Idén är att AI tar hand om rutinbiten (som att markera grammatiska fel, leta efter nyckelbegrepp eller matcha svar mot facit) medan läraren ägnar sin kompetens åt det pedagogiska finliret och åt de elever som behöver mest stöd.

Även skolledare och huvudmän kan se potentiella vinster. Tiden är en knapp resurs i skolan, och om AI-verktyg kan göra att lärarkåren hinner med sina uppgifter inom arbetstid utan att bränna ut sig, vore det förstås positivt. Dessutom finns förhoppningar att mer objektiv och likvärdig bedömning kan uppnås i vissa fall. En dator bedömer utan förutfattade meningar om eleven, och skulle i teorin kunna ge samma poäng för samma prestation oavsett klass eller skola. (I praktiken vet vi att även AI kan ha inbyggda skevheter, men mer om det nedan.)

Slutligen ska det nämnas att eleverna själva inte nödvändigtvis är emot AI-baserad rättning, så länge det upplevs som rättvist. En del föräldrar och elever kan uppskatta snabbheten och tydligheten i AI-genererade omdömen – de kommer ju ofta strukturerat punktvis. I en amerikansk undersökning svarade nästan hälften av de tillfrågade föräldrarna att de var öppna för att AI används för att utvärdera elevers prestationer, under förutsättning att det förbättrar lärprocessen. Det tyder på att det finns en acceptans för att åtminstone prova tekniken, om den sköts på rätt sätt.

Oro och kritik – riskerna med AI i betygsättningen

Trots de lockande fördelarna är många också skeptiska eller försiktiga till AI på det här området. En uppenbar invändning är: Kan man verkligen lita på att en AI gör rättvisa bedömningar? Till att börja med är dagens generativa AI-modeller inte ofelbara – de kan ge olika svar från gång till gång på samma input. I det norska klassrummet där ChatGPT testades märkte eleverna att AI:n kunde sätta olika betyg vid olika försök på samma text (exempelvis en fyra ena gången och en femma nästa). Den inkonsekvensen är problematisk; en mänsklig lärare strävar ju efter att vara så rättvis och likvärdig som möjligt, och om AI:n är oberäknelig undergräver det förtroendet för tekniken.

Ett annat bekymmer är att AI bara bedömer det den kan se i texten och det den tränats på. Den saknar mänsklig intuition och kan missa nyanser. Forskare har varnat för att vissa AI-system kan prioritera svar som “låter bra” – t.ex. belöna ett ytligt välformulerat resonemang som använder rätt buzzwords – men missa om djupare förståelse saknas. I värsta fall skulle en originell eller kreativ lösning som avviker från mallen kunna bestraffas av algoritmen, bara för att den inte känner igen det ovanliga svaret som korrekt. Det här strider mot skolans uppdrag att uppmuntra kreativitet och olika angreppssätt hos eleverna. En mänsklig lärare kan uppmärksamma ett unikt angreppssätt och ändå ge högt betyg, men en AI utan den bredare förståelsen riskerar att rata det som “fel”.

Bias och rättvisa är också stora orosmoment. Studier har visat att AI-modeller som utvärderar texter kan ha omedvetna fördomar – till exempel riskera att bedöma språket olika beroende på elevens dialekt, socioekonomisk bakgrund eller språkliga stil. Om träningsdatan för AI:n främst består av vissa gruppers texter, kan modellen vara skev och ge sämre omdömen åt texter som avviker från normen (t.ex. andraspråkselevers svenska). Detta skulle cementera orättvisor istället för att ge likvärdighet. Transparens är en relaterad fråga: det kan vara svårt att förklara för en elev varför AI:n bedömde som den gjorde. En elev som får ett lågt betyg vill kunna få en motivering. Läraren kan kanske tyda och justera AI:ns utlåtande, men om hen själv inte förstår exakt hur AI:n kom fram till bedömningen blir återkopplingen till eleven lidande.

Ur lärarperspektiv finns dessutom en mer subtil risk: förändrad yrkesroll och beroende. Om man börjar lita för mycket på AI:ns utlåtanden, kan det påverka den egna omdömesförmågan. Vissa experter varnar för att om AI:n alltid anger vad som är “bra” och “dåligt” skrivande, så kanske läraren omedvetet börjar anpassa sin bedömningsnorm efter maskinen istället för tvärtom. Då hamnar vi snett – tekniken ska vara ett stöd, inte styra pedagogiken. Lärare är utbildade för att göra professionella helhetsbedömningar, inklusive att väga in sådant som AI inte kan mäta (elevens kreativitet, resonemangets relevans i sammanhanget, personlig utveckling över tid m.m.). Det finns en oro att dessa mänskliga dimensioner hamnar i skymundan om för stor del av bedömningen automatiseras.

Slutligen finns etiska och juridiska aspekter. Är det ens tillåtet att skicka in elevtexter i en AI-tjänst? Här måste skolor tänka på integritet (GDPR) – elevens text kan innehålla personuppgifter eller känsligt innehåll, och många AI-tjänster skickar data till servrar utomlands. Skolverket har betonat att man aldrig ska mata in känslig information i öppna AI-tjänster utan tillstånd, och vissa skolhuvudmän sätter stopp av den anledningen. Flera svenska kommuner och skolor har utfärdat försiktighetsprinciper kring AI. I en del fall har man gått så långt som att säga att ”chattbottar får inte användas för att bedöma elevarbeten” alls i skolan. Tanken är att betygsättning är myndighetsutövning och ska utföras av behöriga lärare – inte delegeras till en programvara vars inre logik ingen fullt ut kan granska. Så även om tekniken finns, sätter policy ibland käppar i hjulen för dess användning, åtminstone tills vi vet mer.

Olika perspektiv: lärare, skolledare, experter

Synen på AI i betygsättningen varierar mellan olika aktörer inom skolvärlden. Många lärare som själva provat är försiktigt positiva – de ser AI som ett tidsbesparande hjälpmedel, men absolut ingen ersättning för deras egen bedömning. En engelsklärare uttryckte att hon aldrig låter AI helt automatiskt sätta betyg och skickar ut, utan hon använder det endast för första utkast och snabb feedback på elevernas utkast, sedan är det hon som finjusterar och bestämmer slutomdömet. Det resonemanget verkar representativt: AI ska vara förslag, inte facit. I en undersökning i USA uppgav endast 3% av lärarna att de låtit AI bedöma mer högstavärdesuppgifter helt och hållet, medan en större andel använde det för lägre-stakes uppgifter och feedback. Det visar att de flesta lärare hittills håller AI på arm’s length – man testar lite på mindre uppgifter men vågar inte släppa det fritt på stora prov eller betygssättande moment.

Skolledare och rektorer har ett lite annat perspektiv. De ansvarar för kvalitetssäkring och att betyg sätts rättssäkert. Många rektorer ser positivt på digitalisering och AI som kan underlätta lärares arbete, men de vill också ha tydliga ramar. Exempelvis behöver skolan en policy för hur AI får användas – vem godkänner det, hur hanteras dataskydd, vad gör man om AI:n skulle göra fel? I flera kommuner har huvudmannen infört att en lärare som vill använda AI aktivt i arbetet måste informera och få godkännande i förväg, just för att inte tumma på regler och elevintegritet. Samtidigt inser skolledare att fortbildning krävs: om AI ska in i klassrummet behöver lärarna utbildning i hur det fungerar, dess begränsningar och risker. En framstående AI-föreläsare, Johan Falk, betonade nyligen att rektorer bör både undanröja hinder så att lärare vågar utforska AI, men också vara tydliga med att ”man kan inte använda AI för att fatta beslut om betyg” – det beslutet måste fortsatt ligga hos läraren. Rektors roll blir alltså att möjliggöra teknikens användning men samtidigt hålla fast vid principen om lärarens ansvar i betygsättningen.

På utbildningspolitisk nivå och bland experter betonas ofta samma sak: AI är ett verktyg, inte en domare. Olof Mogren, AI-forskare på RISE, uttryckte det träffande i en intervju: “En AI ska inte sätta betyg.” Han menar att vi alltid kommer behöva den mänskliga kontakten i bedömning, särskilt för något så viktigt som elevers kunskapsutveckling. Mogren och andra experter ser dock gärna att AI används för delmoment – till exempel att sammanfatta vad en elev skrivit, hitta nyckelord, eller kontrollera faktauppgifter – alltså sådant som kan hjälpa läraren i hennes bedömningsarbete. Men själva betygssumman, det pedagogiska omdömet, måste formuleras och beslutas av läraren. Denna hållning återkommer i många riktlinjer, även internationellt. Organisationer som arbetar med AI i utbildning (t.ex. TeachAI under Code.org i USA) har slagit fast att ”människan ska alltid ha sista ordet” när AI är inblandad i bedömning. Det handlar om att bevara professionaliteten och ansvarskänslan i lärarrollen.

Samtidigt finns en nyfikenhet bland beslutsfattare: kan vi med AI:s hjälp förbättra likvärdigheten i skolan? Utbildningspolitiker brottas med att betyg idag kan variera mellan skolor, och att lärare har hög arbetsbelastning. AI ses här både som en möjlighet (rättvisare och effektivare processer) och en risk (om det slår fel, kan det skada förtroendet för betygssystemet). Det förs diskussioner om att eventuellt använda AI-stöd vid t.ex. nationella provrättningar i framtiden för att avlasta, men ännu är inget sådant officiellt infört. Myndigheter som Skolverket ligger än så länge lågt och betonar försiktighet; man vill se mer forskning och utvärdering innan man eventuellt rekommenderar något bredare användande av AI i bedömning.

Framtidsutsikter – mot AI-assisterad bedömning

Hur ser framtiden ut för betygsättning med AI? Mycket tyder på att vi rör oss mot en ökad men kontrollerad användning. Tekniken förbättras snabbt – de AI-modeller som finns idag kommer sannolikt att bli ännu mer träffsäkra och kontextmedvetna om några år. Stora aktörer inom utbildningssektorn investerar redan i AI-funktioner: till exempel utvecklar stora läromedelsförlag nya system där AI integreras i lärplattformar för att ge automatiska förslag på poäng och feedback. Det är inte orimligt att tänka sig att om fem år kanske varje större LMS (Learning Management System) har en inbyggd AI-rättningsassistent. Skillnaden mot idag blir att det då är en normaliserad del av lärarens verktygslåda – ungefär som stavningskontroll eller digitala prov redan är.

Men denna utveckling lär ske gradvis och med säkerhetslinor. ”AI-assisterad bedömning” kan bli ett etablerat begrepp, där betoningen ligger på assisterad. AI kan komma att göra första korrektionen av en elevlösning, flagga svar som verkar felaktiga, kanske till och med föreslå ett betygsspann baserat på kriterier. Läraren tar sedan vid, kontrollerar de kritiska punkterna, och justerar där det behövs innan det slutliga betyget sätts. På så vis kan vi få det bästa av två världar: snabbhet och standardisering från AI, och omdöme och empati från läraren.

Forskning och pilotprojekt framöver får utvisa exakt hur träffsäker AI kan bli jämfört med mänskliga lärare. De första studierna (och informella experimenten) tyder på att AI ofta kan hamna nära lärarens bedömning i många fall, men också att den kan fela på oväntade sätt. En del tror att framtidens AI, tränad på enorma mängder betygssatta elevsvar, faktiskt skulle kunna nå eller överträffa genomsnittsläraren i konsekvens. Men även om så sker, kommer frågan om ansvar kvarstå: Vem bär ansvaret om en elev får fel betyg på grund av AI? Troligen kommer regelverken kräva att en legitimerad lärare alltid står som garant för betyget, oavsett hur mycket AI som använts i processen. AI:n blir då ett verktyg, precis som en miniräknare är för matematik – den kan automatisera beräkningar, men det är fortfarande användaren (läraren) som avgör hur resultatet tolkas och används.

En annan aspekt av framtiden är kompetensutveckling och etik. Lärarutbildningar och fortbildningar kan behöva inkludera mer om AI-kunskap: hur man tränar, tolkar och kritiskt granskar AI-system för bedömning. Kanske uppstår nya roller, som ”bedömningstekniker” eller särskilda certifieringar för AI-användning i skolan. Samhället i stort kommer också behöva diskutera var gränsen går för automatisering i skolan – hur mycket av lärarens arbete ska automatiseras? De flesta är överens om att lärarens pedagogiska relation inte går att ersätta; elever behöver mänsklig kontakt, uppmuntran och förståelse. Om AI tar över mer rutinjobb kan det frigöra mer tid för just det mänskliga mötet, vilket vore ett drömscenario. Men om AI tvärtom skulle leda till större distans mellan lärare och elev (t.ex. att elever bara får generisk AI-feedback istället för personlig), då har något gått fel. Balansen blir avgörande.

Slutsats: AI som preliminär bedömare – ja, men med eftertanke

Sammanfattningsvis befinner vi oss i början av en utveckling där AI kliver in i klassrummet som en extrahjälp vid rättning och betygsättning. Bör man bedöma texter med AI? I dagsläget pekar det mesta mot att det kan vara värdefullt som en preliminär bedömning, ett slags första utlåtande som sparar tid och ger en indikation. Verktyg som till exempel Studera.ai:s bedömningsverktyg är utformade för just detta syfte – att ge läraren ett underlag och förslag, inte att ersätta lärarens egen bedömning. Om AI-resultatet ses som ett utkast eller andra ögon på texten, kan det fungera som ett stöd för läraren att sedan göra en mer informerad och rättvis bedömning. Många lärare beskriver det som att AI:n sköter “grovjobbet” medan de själva sköter finliret och den slutliga avvägningen.

Det är dock avgörande att komma ihåg begränsningarna. AI har inga känslor, ingen kontextuell fingertoppskänsla och inget ansvar inför eleven – det har läraren. Därför måste AI-användningen ske med stor transparens och etisk medvetenhet. Eleven bör kanske informeras om när feedback kommer från en AI-assistent. Läraren måste alltid läsa igenom och justera AI:ns förslag så att de verkligen stämmer med elevens prestation och kursplanens kriterier. Och om något verkar tokigt i AI:ns bedömning, måste läraren vara beredd att helt frångå den och lita på sin professionella blick.

Den övergripande konsensus bland utbildningsexperter är klar: den mänskliga läraren är oersättlig i betygsättningen. AI kan vara ett fantastiskt verktyg för att effektivisera och stödja, men inte en autonom domare. Använd rätt kan AI ge oss det bästa scenario där eleverna får snabb, kontinuerlig återkoppling och en rättvis, genomtänkt slutbedömning av sin lärare. Använd fel kan det urholka förtroendet för både tekniken och betygen. Det gäller alltså att hitta den gyllene medelvägen – att omfamna innovationen utan att ge avkall på pedagogiken. Precis som med alla nya verktyg i skolan är nyckeln balans och kritiskt förhållningssätt.

Framtiden för betygsättning med AI ser både spännande och utmanande ut. Om vi går fram varsamt, lär av pågående forskning och låter professionella pedagoger behålla rodret, kan AI mycket väl bli ett naturligt inslag i skolans värld som gagnar både lärare och elever. Men vägen dit kräver dialog, experiment i liten skala och kanske framför allt att vi behåller elevens lärande i centrum – tekniken får aldrig bli ett självändamål, utan ska vara just ett medel för bättre lärande och rättvis bedömning.

Källor

1. Education Week (2025) – ”Is It Ethical to Use AI to Grade?”. Reportage som bl.a. redovisar att 13% av AI-användande lärare i en enkät använde AI för rättning av låg-stakes uppgifter (färre för hög-stakes). Understryker att praxis bör vara att lärare alltid granskar AI-bedömningar och har sista ordet. edweek.org
2. Skolverket (2025) – ”Råd om AI, chattbottar och liknande verktyg”. Skolverkets vägledning för AI i skolan. Innehåller bl.a. rekommendation att inte låta chattbottar bedöma elevarbeten samt varningar kring elevdata och fusk. skolverket.se
3. Vi Lärare (2023) – ”AI-boten satte samma betyg som lärarna”. Nyhetsartikel om norska gymnasielärare som lät ChatGPT bedöma elevtexter, vilket gav förvånansvärt träffsäkra omdömen.vilarare.se
4. Pedagog Stockholm (2023) – ”En AI ska inte sätta betyg”. Intervju med AI-forskaren Olof Mogren om AI i skolan. Mogren betonar att AI kan hjälpa till med underlag men inte bör överlåtas ansvaret att sätta betyg. pedagog.stockholm
5. Vi Lärare (2023) – Rapport från Johan Falks föreläsning på SETT-mässan, där han bl.a. rådger skolor att ge lärare riktlinjer: ”man kan inte använda AI för att fatta beslut om betyg”. vilarare.se
6. Universitetsläraren (2024) – ”Nu kommer AI-verktyg för universitetslärare”. Artikel om nya AI-verktyg (Essaygrader, Writable m.fl.) som utlovar tidsbesparing i rättning. Innehåller forskarkommentar om risk för att AI premierar ytligt korrekta svar och vikten av att människan har sista ordet. universitetslararen.se
7. Axios (2024) – ”Teachers are embracing ChatGPT-powered grading”. Teknikkrönika som beskriver hur lärare i USA börjat använda verktyg som Writable för AI-assisterad rättning med läraren i loopen. Påpekar både effektivitet och debatt om etik. axios.com

Relaterade artiklar